Amiga

Obitus

Förutom bra grafik (Psygnosis kan det där) är både ljud och spelkänsla högt utvecklade i Obitus. Det är skönt att slippa vänta på timtalslånga laddningar – här laddas en komplett nivå in, sen kan man drälla omkring i alla 30 rummen (eller vad det är) i slott och koja utan att behöva vänta ett dugg. Sånt gör en stressad dubbelarbetande stackare himla glad! Det enda negativa jag kunnat hitta är att i fall av ond bråd död ges man ingen möjlighet att hämta en sparad position utan måste vänta in hela laddningsproceduren på nytt.

Knapp daneben: Nach anfänglicher Skepsis fand ich doch Gefallen an diesem Einfachstrollenspiel. Technisch gibt's – das kennt man von Psygnosis – nichts auszusetzen. Die 3D-Grafik ist flott sowie atmosphärisch gezeichnet, in der (lästigen) Hüpf- und Prügelsequenz wird sogar auf mehreren Ebenen ruckfrei und parallax gescrollt. Auch die Maus- und Menüsteuerung ist nett gelungen: Obitus spielt sich wirklich gut. Einige Schnitzer mindern jedoch den Spielspaß: Zu Beginn entrinnt man dem Waldlabyrinth, kämpft sich durch den Prügellevel, nur um in eine der gemeinsten Sackgassen der Spielegeschichte zu geraten.