Amiga

Prehistorik

Although each stage has a number of new creatures to thump, many reappear from previous levels which smacks of creative redundancy. The gameplay is thus somewhat repetitive, with no real challenges or puzzles to solve, and it's also incredibly slow. This can be frustrating, and lacks the on-screen action that graced Chuck Rock. Despite picking up a clutch of awards on the Continent, it fails to impress.

Unusual touches are the trampolines that help you to jump higher, and best of all, the balloons which let you control the main character as he floats through the air. This is one of the best games produced by Titus. It has simple, non nonsense gameplay and brilliant, melt-your-heart graphics. Even the baddies look cute – occasionally, you might find yourself sympathising with them when they "buy it"!

Grafiken är genomgående hyfsad förutom då du möter den STORE i slutet på varje nivå, då är den superb. Ljudet är det vanliga trä mot kött eller om du fått tag på en stenklubba, sten mot kött. Det är bara möjligt att vara EN neanderthalare men eftersom Interfaceläsare sällan lyckas få några vänner så är det inte något större problem. Dessutom hade det varit jobbigt med två Prehistorics samtidigt, eftersom de antagligen hade börjat knapra på varandra. Allt ligger på en diskett så det är inga problem. Fast frågan är de släppt Prehistoric i rätt tid då Core Design precis har släppt utmärkta Chuck Rock (se förra numret) som det är väldigt likt, fast Chucken är klart mer humoristisk. Spelet, eller hungrig-formgivare-simulatorn är i alla fall hyfsat beroendeframkallande och eftersom det är under hungerpress är det också enormt stressande.

Auch die spärlich erscheinenden Extras nützen nichts: Prehistorik wäre schon vor fünf Jahren prähistorisch gewesen. Schlagen, essen, schlagen, essen und ab und zu hüpfen: Das ist auf Dauer so interessant wie eine Stunde Schlange stehen im Supermarkt.