Amiga

Rodland

Rod Land potrebbe, molto degnamente, essere definito un puro retro gioco, di quelli che nella mente dei grandi sviluppatori odierni non ve n'é più traccia. Una tipologia di gioco ”vecchia” quanto modernamente intuitiva, e diversa (per un novizio videogiocatore) da quello che c’è in giro. Divertente in singolo, MONUMENTALE in doppio. Da provare.

Then the gameplay keeps you hooked while the tunes slowly drive you mad. A thoroughly enjoyable platform romp with knobs on and definitely worth a waggle at the earliest opportunity!

Rodland är sött, inget snack om den saken, men det är definitivt inte så sött att det får mig att spy. Tvärtom är det så sött att jag vill spela det om och om igen. Spelet ger den där typiska "bara en bana till"-känslan som kan få en att sitta uppe nätterna igenom. Det enda jobbiga med spelet är att man måste börja från början igen om man förlorar det sista av sina liv på t.ex. bana tio. Ett "password"-system hade varit på sin plats. Det är också väldigt kul att två spelare kan spela samtidigt. Grafiken är väldigt färggrann och fylld av lustiga detaljer. Roligast är hajarnas glädjeskutt när de lyckas få in en träff med sina tårar. Ljudet är inte heller revolutionerande, men musiken är riktigt gullig om än lite tjatig och går att stänga av. Med Datormagazin nummer 17/91 följde det en kupong som kunde ge en demoversion av Rodland. Skicka inte in den. Köp det färdiga spelet istället!

Da freut sich der Amiga: Nach langer Sommerloch-Ödnis ist mit Rodland die höchst akkurate Umsetzung eines witzigen Spielautomaten erschienen. Geschicklichkeitsfans, die zuletzt mit solchen Zumutungen wie "Monster Business" geschlagen wurden, fühlen sich in den Plattformspiel-Himmel versetzt. Rodland variiert geschickt bekannte Elemente dieses Genres mit Taktik (Leiterbau) und Action (Monsterklopfen). Die Grafik ist vom Intro bis zu den Obergegnern im naiv-netten Stil konsequent durchgestylt, beim Sound wird nicht mit solide abgemischten Stereoeffekten gegeizt und eine speicherbare High-score-Liste wurde auch nicht vergessen. Rodland ist das beste Plattformspiel auf Computern seit New Zealand Story. Der Zwei-Spieler-Modus treibt die Motivation in besonders lichte Höhen, aber auch alleine spielt man die Knuddelorgie immer wieder gerne.