DOS

Arachnophobia

Das gemütliche Spinnenvernichten nimmt sich zum Glück nicht allzu ernst. Von diversen Witzchen im Handbuch bis zur spektakulären "Game Over"-Grafik funkelt viel Schwarzer Humor durch. Das Spielprinzip ist recht durchsichtig, hat aber einen gewissen Primitivcharme. Die niedlich animierten krabbelnden Killer lauern an Decken und hinter Gegenständen; das Zermatschen oder Abfackeln (den Flammenwerfer gibt's als Extrawaffe) der kleinen Ekelpakete ist höchst befriedigend. Auf Dauer mangelt's an Abwechslung, aber kurzfristig spielt er sich ganz nett, der Kammerjäger-Trip.

När den första fascinationen lägger sig och man inte längre tycker det är lika roligt när spindlarna förvandlas till små högar av ben och kropp, blir spelet mer arbetsamt än kul (för att inte säga trist). Dessutom kan man ge sig f-n på att den största och elakaste sydamerikanska spindeln står och väntar i en dörrpost när man arbetat som bäst i sitt anletes svett. Den struntar fullkomligt i hur duktig man varit – ett bett, och man lämnar denna värld. Men å andra sidan gör inte det så mycket, för då kan man ägna sig åt något roligare än att spela Arachnophobia.