DOS

Star Reach

In the strategic game world, there are many contestants but unfortunately not many winners. The game "Star Reach" in North America and "Space Federation" in Europe, from Interplay belongs to the second category because it fails to keep the player's interest until the end.

Fairly challenging and varied computer opponents; nice two-player mode. Graphics and sound effects are mediocre, and there are very few things to build. A simple space-strategy game, but without the depth to keep you interested in the long run.

Grafiken är som tidigare nämnts bra och det hela åtföljs dessutom av musik, som till en början känns modern, pampig och bra, men som det efter några timmar är skönt att kunna stänga av. Space Federation är inte något toppspel, men det har något som ändå gör det värt att spela ett tag. Och då handlar det väldigt mycket om känsla och stämning, lite av en blandning mellan Elite och något konventionellt krigsspel, om ni förstår vad jag menar.

Crash, Boom, Bang! Der ganze Planet explodiert im Intro, und es wird sanft übergeblendet auf einige kämpfende Raumschiffe. Wenn Sie mir zehn Spielen nennen können, an die Sie diese Handlung erinnert, sollten sie schleunigst weiterblättern.

But the biggest problem is that STAR REACH adds very, very little to the Galactic Conquest genre. It seems the designers tried to mesh the best features of STAR CONTROL II and MASTER OF ORION into one product, but in doing so they watered it all down. What's more, they failed to imbue the game with anything that might give it a unique spin and its own identity. While being derivative in setup and approach is not a sin in these types of games, being derivative and and dull in gameplay is. In a genre as crowded as Galactic Conquest, the sin can be a deadly one.