Nintendo 64

Xena: Warrior Princess - The Talisman of Fate

Grafiken är av det finare slaget. Mjuka drag i både karaktärer och bakgrunder gör att spelet känns skönt för ögonen att titta på. Soundtracket är riktigt stämningsfullt på de flesta banorna. Det har en lite antik touche. i Xena Warrior Princess: Talisman of Fate finns det flera olika spelstilar man kan välja mellan. Vanlig turnering och övningsbanor är klassiker. Sedan finns varianter där man får slåss mot flera fiender som avlöser varandra, vilket är en svår konstform. Men som vanligt kommer ett beat 'em up-spel bäst till sin rätt i ett gammalt hederligt VS Mode.

Polish off your chakram and practice your "aiiiiiyeeeeaaaa" warrior death shriek 'cause Xena is back! As part of my research on Warrior Women, I deemed it necessary to watch Xena Warrior Princess on TV (yeah, that was it : "research"). OK I admit, I think Xena is pretty cool as far as warrior women go, so when I was offered the chance to review the The Talisman of Fate starring the characters of the show, I jumped at the opportunity.

Pourtant, au début, Xena est assez sympa à jouer et même marrant à 4 joueurs car ça reste très fluide et agréable. Mais rapidement, on se lasse de lâcher les mêmes coups (les personnages en ont assez peu) et d'entendre les mêmes bruitages... Même pour les animations de victoire, ils n'en ont qu'une qu'ils répètent inlassablement.

In addition, the well-orchestrated music gives the game an epic flair. It's a shame the gameplay is so stale and hackneyed. You simply jump, kick, and punch, while trying to squeeze in the occasional special move. Xena also features a four-player simultaneous battle, but it's little more than a button mash-a-thon. In this case, I think I got what I paid for.