Rampage 2: Universal Tour

Men egentligen är det lite falsk varudeklaration att kalla Rampage 2: Universal Tour för en uppföljare. En något uppgraderad version hade varit en ärligare etikett. Hur som helst är det här en stunds underhållning för en till tre spelare. Alla som har tröttnat på att rädda världen har nu chansen att slå sönder den i stället. Om de vill.

Rampage : World Tour n'avait pas provoqué une révolution sur N64. Rampage 2 : Universal Tour est de la même veine. Mais, c'est un jeu parfait si vous êtes plutôt du genre à préférer les jeux d'action pure qui se jouent facilement à plusieurs, et que vous n'aimez pas rester trop longtemps devant votre console. Dans ce cas, Rampage 2 est très fun et vous amusera si vous y jouez à trois.

Bara för att folk med ett leende minns hur de klädde sig i svart och dansade till The Smiths på 80-talet behöver det inte betyda att de vill göra det nu.

Playing this game made me feel as though I had been awake too long, and the level after level of unrefreshing gameplay took me to an almost giddy state in which my only want was to turn off my PlayStation and get as far away from it as possible. While the three-player option is almost enough to make it worth a rental for reminiscing gamers who own a multi-tap, this game truly makes me wonder if the original was really that much fun or if I was just too young to care.

There was a time when Rampage was fun. But even then, it got old. Today, the age lines are starting to run painfully deep. Jordache, cutoffs, and headbands were in once, but I don't think they'll be making a comeback. And neither should have this game.